Med gummibåt till Paradiset

Var ligger Paradiset?

En del tror att man kommer dit efter döden. Snarare är väl troligt att man åker ett par trappor ner eller inte åker alls. För en del gamla lumparkompisar finns Paradiset på den nedlagda torpedbåtsbasen Gålö. Varannan helg gnetar de med att få den gamla torpedbåten att återuppstå. (torpedbåtsbasen kallas Paradiset). För mig är Paradiset oftast en plats i naturen där jag känner ett stort lugn. I verkligheten är det inte någon bestämd plats. Så den här berättelsen handlar om en liten färd till en stor plats.

Varför gummibåt?

Gubben är 55+ och har insett att kroppen börjar ge vissa begränsningar. Knappast skallen däremot. I yngre år var kanoten redskapet för att komma ut i skärgården. Då kunde man klara sig även om man skulle kapsejsa. Numer är man stel som en pinne i midjan, osäker då vågorna blir högre och går man runt så är man säker på att inte komma upp igen. Lusten att leva nära naturen på klipporna har däremot inte avtagit.

Vilka är då alternativen? Ja sjöräddningen använder ju gummibåtar så det är nog det säkraste man kan färdas i. Tanken är att man skall kunna komma långt ut i skärgården på de yttersta skären och färdas tryggt även om det blåser och vågorna blir höga. Sagt och gjort. En gummibåt införskaffades.

4,2 m lång och 2 m bred. Bär ca 900 kg. Har en splitter ny motor på 25 Hk. Båten har mjuk botten vilket ger ett djupgående på ca 7 cm med uppfälld motor. På akterspegeln finns två nedfällbara hjul vilket gör att man utan större möda kan rulla upp den på land. Tanken är att båten skall vara lagom stor för att rymma två man med packning, mat, bensin och vatten för en vecka men inte för stor eller tung att tas ur vattnet av två personer. Motorn skall ge tillräcklig kraft även i stark motvind och kraftig sjö. Dessutom skall den ge möjligheten att åka ganska fort vid tjänlig väderlek.

Båttrailern ger flexibilitet att utforska olika platser utan större begränsningar.

Så det nya konceptet skulle prövas. Gamla lumparkompisen Kjelle vidtalades och som alltid ställer han upp på allt. Veckan efter midsommar 2005 bokades för detta äventyr.

Vi sjösatte båten vid Finkarudd på Gålö. Vinden låg på nord ca 4 m/s sekund, grått och duggregn. Eftersom motorn är helt ny så måste den köras in. Således knallade vi i sakta gemak (4 knop) mot Ornö, förbi Björkö till Bokvik på Ornö's sydvästra sida. En lagom etapp med tanke på att timman blivit sen. Inne i viken hittade vi en plan och bra plats för tältet i en lövbacke.

Kjelle på fiskarfänge


På Mysingen regnar och blåser det


Inre delen av viken är mycket skyddad och grund


Middagsmaten

Nästa dag vaknade vi till 14 m/s och regn. Lagom väder att utforska ön.

Runt Bokvik finns inga vägar och terrängen är tämligen svårgången. Bästa sättet att ta sig hit är per båt. Tog oss en tur till Varnöfladen och kunde konstatera att den inte lämpar sig för tältning då det blåser hård nordlig vind. Kurade kvar i Bokviken ett dygn till och åt mera fisk till lunch och middag. Nästa morgon hade vinden avtagit och solen sken. Snabb ipackning och iväg. Siktet var inställt på det mörkblåa området mellan Valön och ängsön utanför Fjärdlång. Detta är ju ett område man inte åker till med vanlig båt då det är så grunt och en dead-end med havssjön liggande på in liksom i en tratt. ömsom fort ömsom sakta åkte vi via Kullbäling över Gråstens- och Hanstensfjärdarna till Tobaksholmen. Här innanför en skyddande barriär av några öar fann vi en vacker lagun.

Fantastiskt fina klippor, rent vatten och solnedgång i väster

Efter en lugn natt vaknade vi till en underbar dag i ren stiltje och med flödande sol. Första dan på sommarens 3-veckors högtryck.

Tog gummibåten och fiskade samt utforskade närmaste omgivningarna. Från Valön kunde vi se flera paddlare kommande från Fjärdlång på väg norrut i medvinden.

Även svanarna startade i medvinden

Tobaksholmen gränsar direkt till fågelskyddsområdet Ängsön- Marskär. Här finns gott om fåglar. På grundpartierna mot Valön betade en stor flock svanar utan att ta någon hänsyn till att de var utanför fågelskyddsområdet.

I sundet mellan Valön och Ängsön råder viss förvirring med utmärkningen var gränsen för fågelskyddet går. På vattnet skall tydligen finnas röda bojar som visar gränsen. Flera av dessa har flyttats med naturens hjälp in i vikarna mot Valön, där de troligen legat i flera år.

Åter på klipporna stekte eftermiddagssolen i vår återigen spegelblanka vik. Helt nödvändigt att bada. Vattnet var riktigt varmt och skönt.

Efter upprepade badningar och solningar var det dags för fest på den sista färskmaten. Vi hade mycket kvar då vi fått så mycket fisk.

Vad sägs om denna meny: Kokt potatis, stekt lök, stekt rödvinsmarinerad fläskfile med sås av créme fraiche med hack av stekt bacon - - och ett gott rödvin. Jag tror att jag hittade skärgårns bästa kock och krog härute. Omgivningen var dessutom den perfekta. Så stilla och tyst som det bara kan vara uppe i Norrlands inland.

Detta är Paradiset! - vår plats på jorden.

Söderut mot Huvudskär


På skären finns många fåglar


Dagens slut

Vaknade till ännu en underbar dag med sol och stiltje. Tyvärr måste vi hem idag. Rodde oss ut den norra vägen. Åkte upp till Kymmendö. Festade med kaffe och glass på fiket. Utforskade de smala sunden vid Stora Segholmen och Västerholmen på vägen tillbaka till Finkarudd.

Vi fick blodad tand - nästa sommar blir det ännu längre ut.

Skrivet av Kurt Nylén 2006